Unnahaš o jag!
2019
Nu tillbringar vi Jul så som vi tillbringade den i mitt barndoms hem i Muonio. Sjungandet blir det inte så mycket av men vi lyssnar julsånger desto mer.
Min hund är härlig, världens bästa hund.( I alla fall enligt mig) även fast hon tillrättavisar o uppfostrar mig allt emellanåt. Exp, efter några kilometers promenad flyger hon galen av glädje på soffan o springer fram o tillbaka. Hon stannar allt emellanåt o krafsar med sina framtassar i en otrolig frenesi. No i det fallet har jag någon gång sagt att hon får inte krafsa för soffan kan gå sönder osv. För sådana uttalanden har jag fått till svar att hon är hemma hos sig lika mycket som jag . Så om jag inte kan godkänna hennes sätt att vara så kan jag flytta någon annanstans. Hon har inte klagat på mitt sätt att vara så då skall inte jag heller lägga mig i hennes varande. Nå jag har iallafall inte än flyttat men har hållit munnen låst i liknande händelser sen dess. Dessutom är det sant att hon har inte kritiserat mig om någonting. Nu för tiden leker jag snällt med henne när hennes höghet så vill. Under lekstunder måste jag vara väldigt försiktig eftersom hon är så snabb. Jag skall sätta leksaken i rörelse så att hon kan jaga. Upp med nallen o lite rörelser i luften så hon kastar sig mot den i ett våldsamt anfall. Sen är det mitt fel om jag inte i tid flyttar bort mina fingrar. Ibland är mitt huvud också i vägen o då smäller panna mot panna. Konstigt nog så verkar det bara göra ont i mitt huvud, inte hennes. Nu har pannan varit öm några dagar . Glasögon lever också farligt. Men hon är sannerligen en härlig hund. Dessutom är hon en vakt. Hon skäller utan bara den alla som går förbi men är helt tyst om någon hajar att kom innanför porten.
Unnahaš
på villovägar!
Igen smet hon. Grannen kom o frågade var jag har hunden. Jag trodde hon var på gården men icke. Dom hade sett henne o då skyndat sig att ta in hönsen minus 2st
No jag åkte med bilen o leta. Sen fick jag samtal var hon hade synts tidigare. Åkte dit o då ringde grannen att hon var tillbaka hos dom. Det var då jag fick veta att 2 höns fattades.
Vovven fick hoppa i bilen o slapp gå nästan 100m. Väl hemma fick hon sällskap av ett långt rep. Vi pratade om händelsen. Hon vägrade tala om var hon hade smitit utanför staketet. Hon sa bara att mattar o mammor behöver inte veta allt.
Stängselflytten tog tre dagar för mig
Unnahas beklagade sig allt emellanåt att hon kände sig som fånge. Hon fick inte ens göra sitt jobb som gamlingsrastare. Kontrade henne med att hon själv hade inte velat ha precisa arbetstider
Efter tre långa dagar slapp hon repet. Hon tog några glädjeskutt o for runt bagarkojan o nästan flög längs staketet. Hon sa inget negativt av att arealen hade halverats. Antagligen var den fantastisk jämförd med repändan.
Sent på kvällen hade de två saknade höns kommit hem. Lättnad för mig!
Kanske inte men då får du vara i ändan på repet tills jag har fixat stängslet o jag gör ytan mindre där du får regera..
2020
Mycket kan en människa lära sig. Jag har förstått att min vovve är mycket bättre att uppfostra mig än jag henne.
En gång sade jag åt henne att jag har så mycket arbete så vi kan väl lämna mitt på dagen promenaden till i morgon. Svaret lät sig inte vänta. Min tjänst är gamlingsrastare, men du försöker hindra mig att sköta mitt jobb.
No det var bara o klä på sig o följa henne till arbetet.
Nästa dag var regn på promenadtiden. Jag klädde på mig regnrocken o sa att nu går vi. Snabbt svarade hon att enligt anställnings villkoren behöver hon inte ta ut mig när det regnar eftersom jag är så gammal. Ingen gå runda alltså.
Rådjur
Första tiden när hon flyttade in hos mig var det alltid svårigheter när vi träffade rådjur. Hon skällde på dom med alla krafter o hade nog rusat på dom också om hon hade kunnat. En gång flög en ljusglimt i hjärnan på mig att om jag skulle alltid bjuda på henne en köttbit när rådjur var i farten så kanske hon skulle låta bli o skälla.
Nästa gång gick promenaden bra ca 1,5 km innan hon exploderade. Snabbt stoppade jag handen i fickan o drog fram en köttbit framför hennes höghets nos. Unnahaš fnös: en sån där ynklig liten bit när jag har ett helt rådjur på lut o inte bara en utan fem. Ät den själv intelligens dvärg.
Intelligens dvärgen åt den inte men tog inte heller några köttbitar med flera gånger. Nu för tiden blir rådjuren väldigt likgiltigt behandlade. Hon säger inte ens hej till dem..
Osttiiverkning
Tidigare försökte jag göra ost för julen. Hårdost för smörgås. Den blev 700-800g tung o den skulle vara i rumstemperatur 6 veckors mognadstid. När den var 4 v. Jag gick ut ensam på grund av regnet men vovven gick ut direkt när jag kom in . Regnet hade ångrat sig. Plötsligt märkte jag att osten var borta när jag hade glömt att stänga dörren. Kände mig riktigt illa till mods när jag tänkte att någon säkert fick magbekymmer o vi fick åka till veterinären osv. Var många gånger ute o kolla hur det var ost tjuven. Såg inget speciellt. Sen var vi på en liten vända ute tillsammans. Magen fungerade normalt. Några timmar senare var jag till rummet o där mitt på soffan låg min ost lemlästad i plågor. Kände en stor lättnad fast en stor bit var borta på ostens ena sida.
När den lilla tjuven kom in så frågade jag varför hon hade börjat slakta osten. Igen ett likgiltigt svar. Har du aldrig hört talas om semesterersättningar. För mig var det bäst igen att hålla mun o nöja mig med vad som var kvar av osten. Dock tog jag bort alla märken efter tänder o vacca resten. Sen fick den bosätta sig i kylskåpet. Ostens mognad blev ju inte som den skulle men jag kunde vara nöjd med det att semesterersättningen hade betalats. Ännu nöjdare för det att hennes mage tog inte illa vid sig av osten.
Än idag kan jag inte förstå hur hon hade kunnat transportera osten till rummet o först hur hon hade fått ner den från dess ställe.
Sovdags!
Nu är det bäst att gå lägga sig eftersom jag väcks tidigt. Först får jag en puss på kinden eller på näsan om jag inte vaknar då så kommer tassen o ger mig en örfil. Hjälper inte det heller så faller hon över min hals o rullar o vrider sig och det piggar upp mig något otroligt. Jag bara längtar att få stiga upp.
2021
Diskussion om ledarskap!
Jag sa en gång till Unnahaš att när vi går ut nästa gång så kom ihåg, att eftersom jag är ledaren så bestämmer jag vart vi skall gå osv. Hon svarade,
Hah hah haa du ledare du är ju ingen ledare och skulle inte duga ens till ett försök att vara en sån. Du är helt tokig lägg märke till nästa gång vi går på promenad VEM som går först. För övrigt har du tänkt på VEM som får sin mat först. Vidare får jag dörrarna öppnade när jag skall in eller ut. Det är sådant som visar ledarskap. Som dörröppnare är du faktiskt duktig.
Du visar väl ingen ledarskap när du om och om igen stannar o läser på gula sidor, som du redan har läst på promenaden innan och ibland läst dom flera gånger på samma runda. Det ser ut som om du inte ens kan läsa svenska, fast du har bott i Sverige så många år.
Va, har du inte förstått att jag stannar därför att du är så gammal att du måste få vila dig allt emellanåt.
Har jag bett om vilostunder när vi är ute o rastar dig?
Nej, men du är emellanåt så mesig att jag måste släpa o dra dig riktigt ordentligt, för att komma framåt. Det tyder på att du inte riktigt orkar.
2023
Att vårda sin hund!
Unnahaš tycker inte om att jag sköter om henne! På våren klippte jag hennes päls och fick höra hur avundsjuk jag är och klipper henne därför. Det hjälpte inte att försöka förklara hur mycket bättre hon mår på sommaren med korta hårstrån. Hon sa att det är hennes sak att bestämma hur hon vill ha det.